Eveningstar (the tale)
May it be an evening star
Shines down upon you
May it be when darkness falls
Your heart will be true
You walk a lonely road
Oh, how far you are from home
De tonerna var inte ovanliga att höra ifrån Athena Månsdotters rum. Med en drömmande blick satt hon vid sin vita smått antika symaskin som vid detta lag hade slitits ut i den grad att märket helt hade försvunnit. Maskinen var placerad på ett ganska gammalt brunt träskrivbord. Hennes korpsvarta hängde löst över hennes smala axlar. Hon var klädd i en grå tunika och ett par matchande byxor i bomullstyg.
De gröna bitarna som hon sydde ihop skickligt bildade sakta en nästan magisk tunika som ingen innan hade sett. Endast i sina drömmar hade Athena fått vara nära något liknande. Men nu skulle hon inte behöva drömma om det längre.
Hon stannade upp i sitt arbete då det helt plötsligt knackade på hennes dörr som var helt fylld av bilder med magnifika drakar och andra magiska varelser.
- Ja vad är det?
Frågade hon samtidigt som hennes silverblåa ögon kollade spänt efter svar ifrån andra sidan.
- Älskling, snart är maten klar, om ca 30 min och det har kommit post till dig med.
Kom svaret ifrån hennes pappa som stod på andra sidan dörren. Andreas som han hette var 40 år och hade kort välklippt mörkbrunt hår som passade perfekt till hans välvårdade yttre.
- Jag kommer om ett tag, men jag ska bara försöka sy klart det jag håller på med.
Med det svaret gick hennes pappa bort mot köket men precis innan han började gå så stoppade han in ett brev genom dörrspringan till sin dotters rum. Brevet föll med en lätt duns ner på golvet.
Vem kan det vara som har skickat brev till mig? Jag får aldrig brev? vänta det kan inte vara brevet jag har väntat på? Nej det kan det inte.För några veckor sedan hade hon skickat iväg ett viktigt och speciellt brev. Länge hade hon suttit och finputsat det innan hon slickade igen det och skickade det.
Med ett ryck reste sig Athena sig upp och gick snabbt bort mot dörren där brevet hade ramlat ner någon minut innan. Brevet låg på hennes gråa heltäckningsmatta och dens vita färg lyste mot sin bakgrund.
Händerna tycktes vara vana vid att plocka upp tunna saker då brevet flyttades från golvet och till hennes hand. Snabbt reste hon sig och håret hängde i vägen för hennes ansikte. Samtidigt som några hårflingor flyttades bakom örat, gick hon tillbaka till sitt skrivbord där symaskinen var. När hon satte sig på sin bekväma skrivbordsstol igen som hon alltid hade älskat att sitta på för att öppna brevet.
När hon öppnade brevet och såg innehållet spred sig ett leende på hennes läppar.
Äntligen, jag visste att jag skulle få svar förr eller senare. Jag visste och nu har mina drömmar kommit till verklighet.Ny blogg och ny här?
Så nu gäller det att se hur det blir med allt här. Kanske blir det lite allmänna tankar över böcker, musik och dyl. här också. Åtminstone hade jag tänkt att satsa på det.
Välkommen till min nya blogg!
Men detta är ganska svårt.
Jag heter Linda, är snart 21 år gammal, går på högskolan i gävle där jag läser kreativt skrivande.
Ang. namnet på bloggen så kom det upp tack vare titeln till en simpel liten novell som jag skrev till en föreläsning. Ganska komiskt egentligen.
Meningen med denna bloggen kommer vara att lägga ut mina små dikter, noveller och liknande här men även lite funderingar över böcker och sådant som händer i min värld.
